Funderar

Har Vart trött, arg glad och ledsen omvartannat hela dagen.
Så är livet, kanske?

Hjärnan Går på högtryck, försöker hitta Nya spår, inte gå på som alltid. Som alltid Funkar nämligen inte Så bra.

Önskar bara att min omgivning fattade hur mycket arbete som krävs. Att Jag jobbar stenhårt inuti för att ändra.
Den senaste veckan har Jag inte orkat ta tag i det utan hjälp. Oxascand är bra då, Tyvärr.

Panikångest är Så otäckt.
Det Går knappt förklara, tänk er När ni blivit riktigt rädda nån gång, känslan av att inte få luft, stickandet i armarna, känslan av att man måste fly, springa fort. Att man kommer gå sönder, nått otäckt kommer hända.
För ett år sen varade varje sån attack i upp till en timme.
Jag är nere på max 15 minuter nu. Det Går åt rãtt håll.

Men det är jobbigt. Jag är trött. Det tar på krafterna!