Sömnlös

Lovely ligger o snarkar som en gris.  Jag kan inte sova.
Svårt o slappna av.
Det känns som om allt egentligen börjar nu.
Nu är det vi på riktigt.  Allt gammalt är bearbetat o klart.
Nåja,  det rent fysiska ska till tippen.  Om man nu ska va petig.
O ärligt har jag lite mer att jobba på med mig själv med.  Det satte sina spår,  helt klart.
Men på det stora hela börjar allt falla på plats.
Det tog ju bara ett år eller så*ironisk.*

Minns första kvällen i city.  Vi bara gick o gick.  Pratade o pratade.  Om allt o inget.  Jag brukar inte bli bortkollrad o rosaögd nu förtiden. Är för gammal o luttrad,  för mycket ont har hänt.  Men då blev jag det.  Kunde inte sluta le.

Realisten fick ge vika.
O tur är det