En hyllning! *redigerar för första gången*

Jag har i flera dagar gått o funderat på om jag ska skriva det här inlägget eller inte. Jag har ju hittills varit ganska så anonym här, utelämnat namn osv.

Det går att söka sig fram till vem jag är såklart, men söker man på mig dyker inte detta place upp alls.

Meeen, nu vill jag faktiskt lyfta fram någon.

Denna någon är min far.

Jag skulle kunna skriva om honom (och min mamma ;-) ) på flera sidor. Om hur mycket de gjort för mig och vad min uppväxt med dem betytt för mig.

Inte alls så att allt de gjort varit lyckat, självklart inte, ingen är perfekt. Men de har lyckats uppfostra tre barn, som alla har det gemensamt att vi genomsyras av ett stort mått acceptans och ödmjukhet.

Min fostran har helt klart hjälpt mig att vara stolt över den jag är och inte skämmas.

Det spelade stor roll när jag fick min diagnos och hur jag hanterar det.
Han är präst, präster jobbar mycket så jag kan inte säga att han alltid funnits där fysiskt. Men hans sätt att leva, föra sig o tala har påverkat mig massor. Här spelar förstås mamma in med.
Vi har som familj mer än en gång fått klä skott för omgivningens hårda domar på grund av hans yrke. Det är lätt att ge sig på dem som är lite "offentliga". Visst, det har varit jobbigt av o till, men det säger egentligen mer om andra än om oss. Jag kan ärligt säga att jag aldrig känt att jag skämts för någon av dem, varesig mamma eller pappa, inte ens när jag var tonåring o man "skulle" skämmas.

Jag har en enastående förmåga att se bakom fasader på människor  För mig spelar hudfärg, religion  åsikter eller social standard ingen roll. Det är deras förtjänst. De har lärt mig att alltid försöka se den andres sida, försöka jämka o vara förstående. O framförallt, stå upp för mina åsikter!

Min pappa är en man med starka åsikter, som säger vad han tycker, står upp för svaga och reagerar på orättvisor. Det som gör honom till det lilla extra är att han nästan alltid lyckas göra detta med ett stort mått respekt för andra, när man diskuterar med honom känner man sig aldrig dum eller fel trots att man inte tycker som honom.

Han är oerhört intressant att diskutera med och ofta får man en känsla av att kommit på något nytt när man är klar.

Han har sunda värderingar, vinklingar man inte tänkte på innan.

Så, jag blev glad när jag såg att han börjat blogga :-) jag väntar med spänning på nästa inlägg! Den bloggen kommer att innehålla visst mått av kristet synsätt, ganska stort mått av det till och med. Han är ju trots allt präst och kristen.

Men låt inte det avskräcka dig, han är inte typen som smäller bibeln i huvudet på någon. Alla har rätt till sin tro är hans motto. Däremot är han en grym person att diskutera kristendomen med.

Du hittar bloggen i min länklista här bredvid eller genom att klicka på bilden nedan!

Förlåt pappa, var tvungen att välja just den bilden,den är ju urskön :-)