Nu börjar madame likna en fullgången bebis. Hennes reflexer har satt in o hon ligger inte längre som en liten boll. Hon är vaken långa stunder, o tyvärr just nu mitt i natten, haha. Nätterna har varit lite oroliga.
Hon bajsar banne mig varannan timme.
Några få gråt har vi hört. Men hon är fortfarande en nöjd o lugn bebis.
Hon äter just nu varannan timme o verkar jättehungerig när hon vaknar, så där hetsigt nästan.
Hur mycket hon äter har jag ingen aning om, vi har slutat skriva upp.
Dagtid väcker vi fortfarande efter tre timmar om det behövs. Men nattetid är tanken att hon får vakna själv.
De stora barnen är så duktiga att jag blir tårögd. Deras miner när de håller henne är helt obetalbara.
Har beställt ett andningslarm idag. Jo jag måste få lite ro. Jag vet att det inte är nån garanti. Men det kan inte skada.
Med mig har det varit sådär. Svårt att veta om det är hormoner eller min sjukdom. Men mycket oro o lite ångest har det varit. Jag måste börja sköta om mig själv lite bättre.
Igår var det inte alls bra, var på väg att ta Zyprexa, eller Lergigan, men var rädd att det skulle göra så att jag inte vaknar av hennes ljud.
I vilket fall behövde jag inte det sen, pratade med Lovely istället. Han är klok mellan varven ;-).
Jag tror att mycket av min oro beror på att jag kräver så mycket av mig själv. Vilket han påpekade. På nått sätt har det blivit att jag kräver mer av mig själv än jag borde o behöver. Herre gud, jag har klarat det här så jäkla bra. Jag borde vara nöjd!
O jag är så jäkla rädd att bli sjuk att det i sig nog kan göra att jag blir det. Måste slappna av lite o njuta.
Tog ett jobbigt beslut igår med, vi måste omplacera hunden. Det kommer bli svårt för mig att få ihop livet.
Det gör jätteont o jag är så ledsen. Måste hitta ett bra hem åt honom.
Jag kommer inte alls kunna ge honom det han förtjänar!
Nä nu knorrar det i filten igen, tror det är lite hungerigt :-)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar