Saknad

Vet ni, liten har ju varit med BM nattetid sen hon kom. O varje morgon står jag där i trampar kl 06 pling.

Det är ju sjukt att man saknar ett sånt litet knyte direkt.

Just nu är vi enbart kvar för att hon ska ta sig lite, inte pga min sjukdom direkt. Jag mår faktiskt jättebra. Visst jag är seg, o lite hormonstinn, men inga psykoser eller nedåt dippar hittills.

Har börjat slappna av lite, inser nu hur spänd o orolig jag varit för att bli sjuk och att nått ska gå galet med henne. Det är skönt att oroa sig för normala saker nu, som att jag behöver sportbh för inatt rann mjolken till, eller att vi behöver en prematurnapp för den minsta vi hittat är för stor. Sånt där som alla mammor tänker på, inte hur högt Litiumvärdet är, eller om jag beteer mig konstigt eller att jag får lite panik pga utebliven sömn, nu vet jag ju att om jag verkligen måste sova kan jag, pappa finns där liksom. O just nu BM med, men det är ju bonus.

Status på liten är att hon nu går upp igen :-) Hon tappade från 2520 till 2394 o nu inatt vägde hon 2430. Hon skulle ha fått sola lite inatt för hon var gul men se det vände det med. 

Hon äter mer än vad hon måste o igår var hon vaken i nästan en timme för att studera vart hon hamnat :-)

Hon vart väldigt intresserad av barnens röster, vi pratade på Skype ett tag o hon fick stora ögon o vände huvudet mot ljudet. Pappas skratt är bra med, hon nästan försöker böka åt hans håll:-)

Lite bakslag är att Lovely inte mår helt ok idag, så vi får se vart åt det landar, om han mår fortsatt kasst så får han nog faktiskt åka hem. OM jag nu måste stanna, det beror på Alessia det.