Jobbar återigen

Blev lite headhuntad. Så nu jobbar jag två dagar i veckan o mannen är hemma med barnet då.
Skönt faktiskt!
O det går bra. Jag klarar till o med att få det att gå runt med lite nattstrul mellan varven.
Inte ett enda skov på väääldigt länge. Knappt jag vågar andas om det.
Men så är det.
Jag är stabil, mitt liv lunkar på.
Fast jag kan nästan sakna ruset av en mani. Känna all energi, få saker gjorda, iaf de första dagarna.
Jag saknar verkligen inte när det spinnar ur kontroll dock. Så jag låter bli. Jag ger inte efter.
Jag ska leva lugnt, så är det!