Kom att tänka på massa gammalt nu!
På hur det var när jag flyttade hit!
I början kunde jag inte slappna av nånstans.
Minns speciellt hur det var att åka pendel eller t-bana. Där är man ju helt fast mellan stationerna.
Jag fick börja med att stå vid dörren.....sen efter ett tag tvingade jag mig att sitta ytterst alltid med ryggen mot något "stängt". Sen sakta sakta flyttade jag mig innåt o tillslut vågade jag sitta med ryggen åt nån dörr. Den processen tog mig flera år.
Jag har ffa ganska svårt att sitta med ryggen mot öppna ytor, det känns obehagligt. Men det går iaf! Jag lovade mig själv att han inte skulle få vinna. O det fick han inte!

När skräcken griper tag så är det just det jag säger mig själv! Han ska INTE få vinna o kapa mig!

Att förklara det här för någon som inte varit med om det är skitsvårt!
Jag har "failat" på den flera ggr
Hur kan man bli så kapad. Låta någon göra så mot en. Stanna kvar så länge som man gör...
Det är svårt att förklara känslan o hur det fungerar!