I en trapphall o funderar.....

Jag mår ju inge bra mellan varven, det vet ni ju nu.
Jag har en "vän" som inte heller mår så bra. "Vän" för att jag faktiskt satte stopp häromdagen.
Hon har satt mig i situationer som inte alls varit angenäma.
Jag har inte mindre än två gånger ringt polis o myndigheter när hon ballat ur.
Tre barn finns i ekvationen, tre barn som jag älskar.
Sitter nu här o funderar på att det måste va bra snevridet i huvudet när man slänger ut Sina barn och alla deras saker framför ögonen på dem. Hur tänker man då? Kan man säga att man älskar dem? Bara för att man själv valt en far till dem som man i efterhand kanske ångrar. O hur kan man det, ångra Sina barn?
Jag har så svårt att greppa det....jag kan nog inte, för nu har jag försökt förstå i en vecka......

Så mitt mående då.....jag har varit på ett inledande möte på affekttiva avdelningen. Lovely var med, han är bäst!
Har insett massa saker om mig själv, det gör att jag rör mig framåt. Nice!