Mamman brukar köpa nått litet sött o gott att dela ut på vägen hem från dagmamma o fritids.
Igår stod det klubba på menyn.
Son hämtas först. jag lovar att han är nog stans gottegris.
Han fick välja en klubba, o naturligtvis så valde han (som mor förutsett) en blå.
Han gick där o smaska o den räckte väl tre fjärdedelar av vägen. (det är lååååångt för en snart fyraårings ben att traska)
Så konstaterar han att han vill ha en till. Mor som känner sig på ganska gott humör, lugn o harmonisk säger att jo då, kan han få men då får han INTE berätta att han fått två till storasyster, då blir det orättvist!
Han bedyrar att han inte ska, modern tänker att nåja, det går kanske!
Väl framme utspelar sig följande:

Son: Mamma jag vill hane klubba!
Mor: ja det ska du få när storasyster klätt på sig klart!
Dotter: Åh har du till mig med??
Mor: Såklart!

Dotter spanar misstänksamt på bror mun med omnejd! Den är blå (jo, klubbor färgar av sig).

Dotter muttrar till son: varför är du blå runt munnen?
Son: Jag fick en blå klubba av mamma!

Mamman väser: Men det skulle du ju inte berätta heller!

Son pillar sig i naveln o ser besvärad ut, efter fundering säger han:
"Jag fick blåbär hos dagmammorna idag!

Dotter fräser: Meh nu är det ju försent ju, fattar du väl!


Det där med "rättvist" Det är viktigt för en 6-åring det!