När den där låga känslan kommer på, då undrar jag om jag inte är lite skitzad iaf....

O jag kan liksom inte greppa varför det blir så......jag har ju allt jag vill ha i princip.....

Nåja jag hade önskat att jag hade mina barn mer.....faktiskt! Det blir inte alls lättare, det blir svårare! Det gör mig ledsen.

De är ledsna för allt som hänt med, det gör mig ännu mer ledsen. hur förklarar man för en 6-åring, vars högsta önskan är att vara med både mamma o pappa samtidigt att det inte kommer ske.....jag tror inte att exet någonsin kommer kunna vara avslappnad i samma rum som mig igen. Det där med att käka ihop o träffa barnen samtidigt det är nog för alltid kört!

Det gör ont i mammahjärtat samtidigt som jag är övertygad om att det här var rätt. Det kunde inte bli något annat. Så är det!

Barnen reagerar starkt på så mkt. De har verkligen tagit "stryk" av bråken.

Jag o Lovely kan knappt busa fören Sonen är där o ska försvara mig, tror det är på allvar:-( Får säga gång på gång att inget kommer hända, att Lovely aldrig skulle göra mig nått. Vi bråkar inte ens sådär så det kommer väl lägga sig när de inser det.....men jobbigt är det!

Jaja lite personligt vart det!

Idag ser jag fram emot att komma hem, krama barn en stund innan de lägger sig o sen ska jag fan spela idag!

Det var längesen.....

Sitter med en kompis o spånar på Lovelys föedesledags present:-)